Jag sitter i mitt lilla kryp-in och tar det lugnt. Idag har jag vart på stan med Magnus och handlat julklappar i ösregnet. Vad tusan alltså, det är snart andra advent och det är ingen snö. OKEJ, jag är inte ett dugg förvånad men ändå! Det är så fel!
Här har det regnat varje dag hela veckan och blåst så otroligt mycket.
I veckan har jag träffat Sofie på stan och ätit sushi vilket har vart så trevligt så. Och sen har Magnus och jag vart hemma hos henne och ätit middag där vi fick sjukt god mat. Happiness! Mår så himla bra här. Det enda dåliga är att jag saknar familjen, vännerna och min lilla tax.
sv: Ja eller hur. Tänker man så kan man ju lika gärna ursäkta t.ex. Anders Behring Breivik "han var paranoidschizofren när han var på Utøya" jaha men då är det ju ok, han kunde ju inte hjälpa det. Kanske ett extremt exempel men det är ju samma typ av tänk.
SvaraRaderaSen blir jag irriterad på att den som kommenterade skrev "du får fråga dig själv om DIN trygghetskänsla och behov av bekvämlighet väger tyngre än att delta i processen att få en redan trasig människas liv ännu ett steg längre ner i misärens avgrund."
Som att jag personligen begärt henne vräkt för att jag inte känner mig "bekväm" bara för att det inte passade med grannar som inte var knäpptysta. Nä bekväm var jag inte, jag vågade för tusan inte gå ut, och så ska det ju för tusan inte vara. Kan knappt tänka mig hur föräldrarna till barnen i huset känt sig.